Först nu egentligen jag förstår att Älska & Hata går hand i hand.

Så mycket jag har älskat den här person har helt plötsligt gått över till hat.

Hat är hemskt men det är älska också.

Helt o kontrollerbart  är dom här två känslorna.

Jag vill varken känna hat eller kärlek till den här personen,

Vill helt enkelt inte känna nåt.

Paniken jag kunde få för någon månad sedan så fort han inte hade hört av sig på tre dagar har gått över.

Som jag skrev förra veckan, jag saknade hans helt meningslösa sms, det gör jag inte idag och kommer inte göra det i morgon heller.

Va först i lördags som jag beslutade mig för att säga nu får det faan va bra, antingen funkar vi eller så skiter vi i allt.

& svaret va det jag alltid har varit så jävla rädd för, För jag trodde helt ärligt att jag skulle bryta ihop när han gav mig ett svar. Därför jag aldrig frågat den frågan för jag har egentligen vetat hela tiden va det kommer bli för svar.

Men helt ärligt, det kändes knappt, jag tror till och med att jag försökte gråta men det kom inga tårar.

Satt med svaret framför mig och kände helt plötsligt att :jaha är det över nu?

jag hatar inte honom för att han inte älskar mig, jag hatar att han har låtit mig lida i över ett år snart.Hatar

inte honom som person utan hans handlingar, hans lögner.

Han är en helt underbar människa och kommer inte säga en massa elaka saker om honom, har aldrig vart min grej att snacka en massa skit enbart för att jag är arg eller sårad.

Vet att den här känslan av hat kommer gå över till ingenting alls snart.

Vi är färdiga med varandra och jag är på väg att bygga upp något nytt.

Nu blev det ett sånt här personligt Blogg inlägg igen men va tvungen att skriva av mig.

Känns mycket lättare när man skrivit av sig och inser själv att det är över.

This is it babe

/Angelica